bloody right!

Ungefär varannan månad så kommer blodbilen till Barry University. Den ställer sig mitt på campus brevid biblioteket och skickar ut sina förklädda undersåtar för att ragga potentiella förbigående, inte ett ont anande bloddonatörer.Det brukar bli sisådär en 3-4 frågor per dag, exclusive de som uteblir då man pga dåligt samvete tar en omväg för att slippa gå förbi blodbilen.

Mitt samvete har dock suttit och petat mig i ögat den senaste tiden då jag har sagt till dem att jag ska komma tillbaka senare men sedan aldrig dykt in eller upp där. Så igår, efter att ha skjutit upp det sedan i förrgår, tog jag tag i det. Jag är ju en god människa och har inget emot att dela med mig av mitt blod, har så det räcker..

Först fick jag fylla i ett fromulär med en del frågor, ta blodtryck, ph-värde och det som nästa fick mig att vilja vända och springa där ifrån-blodprov/stick i fingret..

Efter alla test tog sjuksyster med mig in i bussens smårum för att gå igenom frågor, antagligen de som hon trodde jag hade svarat fel på (jag hade bland annat i all hast kryssat i att jag haft intimt umgänge med en homosexuell, syster genomskådade mig)

.

Sedan kom vi till min bakgrund, "Så du har alltså spenderat mer än 3 år utomlands?" jag är utomlands nu tänkte jag, det borde väll höras? Hela äventyret fick en hastig vändning när hon kollade upp Sverige, som ligger i europa, som har vart utsatt för "the mad cow disease" Jag fick därför helt enkelt inte ge något blod.

.

Sjuksköterskan beklagade sig så hemskt mycket och sa att jag givetvis kunde få kakor och dricka ändå om jag ville- Det är tishan jag vill ha, svarade jag och såg tårögdt ner på mitt nystuckna finger..

.

Och visst fick jag det..men det var inte mer än rätt jag försökte ju faktiskt do the right thing. Och nu behöver jag inte längre ta omvägar runt blodbussen utan kan istället uppmana dem till att "back of, Im a mad cow"¨

ByeQ